Folkrörelser nödvändiga för samhällsbalansen

I en tid med maktkoncentration och globalisering av ekonomin behövs de lokala aktiviteterna. Människors delaktighet och direkta ansvarstagande hör till demokratins grundläggande förutsättningar.

Folkrörelserna spelade i början av 1900-talet en avgörande roll för den politiska demokratins utveckling. Mycket av det som folkrörelserna kämpade för har förverkligats i vårt nuvarande samhälle

Dagens ekonomiska och politiska maktkoncentration innehåller många drag som urholkar människors medbestämmanderätt och får demokratin att svikta. Den ständigt ökande produktionen av varor och tjänster tillfredsställer många behov men sker ändå i huvudsak på producenternas villkor. Statusjakt, reklam och massmedias framhävande av det glättiga livet skapar förväntningar som tenderar att förvandla många till passiva åskådare.

I en alltmer globaliserad värld tvingas nationer och regioner till anpassning. Samtidigt är det nödvändigt att lyfta fram motkrafterna. Samhällsengagemanget kanaliseras genom politiska partier. Alla slags folkrörelser kan spela viktiga roller för att möjliggöra delaktighet och inflytande. Tvärpolitiska intresseföreningar fyller en funktion i lokalsamhället där man kan gå samman i försvaret av den egna bygden och dess behov.

Ekonomiska särintressen breder ut sig och spelar en allt större roll. Tusentals lobbyister agerar både på hemmaplan och i Bryssel. De flesta av dem vill vidga marknaden för sina egna produkter och försöker därför påverka beslutsfattarna. Alkoholindustrin är ett exempel på hur det går till då penningen blir viktigare än folkhälsan. Om det saknas motkrafter undergrävs samhällsbalansen. Det måste finnas krafter som kan ifrågasätta och föra fram alternativ. Människors delaktighet och direkta ansvarstagande hör till demokratins grundläggande förutsättningar.

Den politiska debatten tar inte semester

Den rubriken hade jag på ett inlägg i Vetlanda kommuns Medborgardialog ett par dagar innan dialogen stängdes för semesteruppehåll.

Medborgardialogen tar semesteruppehåll står det på Vetlanda kommuns webbsida. "Anledningen är att det är svårt att bevaka dialogen och få svar på inlägg i semestertider."

Den politiska debatten tar inte semester och därför tycker jag att det är fel att stänga Medborgardialogen bara för att tjänstemännen i stadshuset har semester. Låt synpunkter och frågor få komma fram och sedan får svaren komma när berörd tjänsteman är tillbaka efter sin semester.

Semesterstängningen av Medborgardialogen speglar vilken syn man har på inläggen i dialogen. Skall Medborgardialogen vara ett forum för frågor/synpunkter till tjänstemännen eller skall Medborgardialogen vara ett öppet diskussionsforum för den politiska debatten??? Fram för en öppen debatt där olika synpunkter tillåts komma fram

Den verkliga orsaken till semesterstängningen av Medborgardialogen är att granskarna tar semester. Jag har fått svar från en av granskarna. "Som du säkert vet granskas alla inlägg innan de publiceras. Semestern för oss som granskar inläggen sammanfaller till viss del och sett till hela sammanhanget har vi då valt att stänga under fyra veckor. Till nästa år får vi ta oss en funderare på om det finns en bättre lösning."

Jag hoppas de personer som granskar Medborgardialogen innan något inlägg publiceras till en kommande sommar lägger sina semestrar så att Medborgardialogen kan vara igång även hela sommaren. Om det inte går att fördela semesterledigheten för de ordinarie granskarna så måste man ordna så att någon annan som är i tjänst kan sköta granskningen av inläggen. Jag är tveksam till om inläggen i Medborgardialogen skall behöva granskas före publicering.

Rekrytera unga till politiken

I dagens Vetlanda-Posten finns en artikel med rubriken Svårt att rekrytera unga till politiken. Det här är ett stort bekymmer. Det är inte bara de politiska partierna utan även andra organisationer som har en folkrörelsekaraktär som har problem att rekrytera yngre. Förmodligen är det så att många ungdomar inte vill engagera sig på det sättet. Man har åsikter och vill saker men vill inte inordna sig i fasta strukturer. Det är kanske vi som fyllt 50 år som måste tänka om och organisera det politiska arbetet på ett sätt som mera passar de yngre. Att våga förändring tror jag ger framgång.

Ett öppet samhälle

Jag kommer förmodligen framöver många gånger i mina Bloggar propagera för ett öppet samhälle där olika åsikter får komma fram.

Det räcker nästan bara med ett besök i Stasi-museum i östra delen av Berlin för att man skall bli övertygad om att det samhälle vi bor i måste vara öppet för olika åsikter. Under mina semesterdagar i Berlin besökte jag Statsi-museum. Det är skrämmande hur organisationen Stasi under ledning av Erich Mielke höll koll på sina egna landsmän i Östtyskland. Ingen kunde känna sig säker. Den som uttalade något som regimen inte tyckte om kunde straffas hårt. Vilket innebar att ingen vågade ha åsikter.

Jag inser att det går inte att på något sätt jämföra Stasi i Östtyskland med vårt samhälle idag men det visar ändå hur pass viktigt det är att vi i alla situationer värnar det öppna samhället.

Vi övervakas idag av en mängd kameror på olika ställen. Vad händer om denna lagrade informationen används på ett sätt som den inte är avsedd att göras.

Vem är jag

Vem är då jag som börjat skriva denna Blogg. Jag heter Stig-Göran Fransson och är 55 år och bor i Landsbro som ligger mitt i Småland. En stor del av veckan lägger jag min tid på att vara förtroendevald för Centerpartiet. De flesta uppdragen har jag som förtroendevald inom Svenska kyrkan. Jag började våren 1974 med att bli ledamot i det som då hette Lannaskede pastoratskyrkoråd och numera heter Lannaskede kyrkonämnd och som jag fortfarande är ledamot av. Det blir mer än 30 år i samma uppdrag. Det lokala engagemanget i Svenska kyrkan har senare givit mig möjligheter att även få förtroendet till uppdrag både inom Växjö stift och på nationell nivå. Det uppdrag som jag trivs allra bäst med och tar den största tiden är mitt uppdrag som vice ordförande i Stiftsstyrelsen för Växjö stift. På nationell nivå har jag bla uppdraget att vara ledamot av Kyrkomötet som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Man skulle kunna säga att det är kyrkans riksdag. Jag är också ledamot av Församlingsförbundets förbundsstyrelse som är Svenska kyrkans arbetsgivareorganisation.

Jag har också några kommunala uppdrag. Jag är ledamot av kommunfullmäktige i Vetlanda kommun och är ordförande i dess valberedning. Jag har under åren haft lite olika uppdrag i kommunala facknämnder och denna mandatperioden är jag ersättare i Barn- och utbildningsnämnden.

Min grundutbildning för länge sedan är byggnadsingenjör. Under åren 1976 till 1992 arbetade jag som skyddsingenjör inom företagshälsovården. Ett par år senare bytte jag yrkesinriktning och började arbeta med utbildning och support av datoriserade arbetsrutiner inom Svenska kyrkan. Under några år hade jag min arbetsplats i Uppsala med distansarbetade den mesta tiden från min villa i Landsbro.

Det blev för mycket med ett heltidsarbete och många förtroendeuppdrag. De senaste tre åren har jag ägnat mera tid åt mina förtroendeuppdrag och levt ett lite lugnare liv. Vid sidan om förtroendeuppdragen har jag ett eget företag, KyrkData, där jag kan erbjuda konsulthjälp i datoranvändning i första hand riktat till församlingar inom Svenska kyrkan.

Det viktigaste är ändå min familj som består av hustru Kerstin och barnen Marie och Jonas.

Börjar min Blogg

Jag startar min Blogg några dagar efter att jag kommit hem från en semesterresa till Berlin. I bussen påväg till Berlin fick vi några telefonsammtal som berättade om sprängningarna i Londons tunnelbana. Vreden stiger innombords när man hör om detta meningslösa våld. Dagarna efteråt följer jag rapporteringen på ett par internationella TV-kanaler. Jag hoppas att vi med dessa attentat inte får ett stängt samhälle. Jag vill ha ett öppet samhälle utan kontroller överallt.

Mitt andningshål i Berlin är Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche där känner jag ett skydd från den "onda världen" utanför. Denna kyrka är som Faradays bur. Från skolans fysik kommer några av er kanske ihåg Faradays bur som är en bur av metalltrådnät och ger ett skydd mot störande yttre elektriskta fält.

Den ursprungliga Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche byggdes år 1895 men förstördes av bomber 1943. Efter andra världskriget togs ruinerna bort och det som blev kvar var det massiva fronttornet. År 1961 ritades en ny kyrka med ett annorlunda utseende. En åttakantig kyrka i betong och blått glas med ett fristående klocktorn. Det som blev kvar av det gamla tornet står mellan den nya kyrkan och det nya tornet. Det gamla och nya blir något fint tillsammans. Kyrkan ligger mitt i Berlin och besök den gärna.