Befolkningstalen i kommunerna stämmer inte med verkligheten. Glesbygden är inte så gles som man tror och storstäderna är inte så tät befolkade. Detta om hänsyn tas till omflyttningen av befolkningen som sker på sommaren. Befolkningsstatistiken är föråldrad. Delårsboendet borde räknas kommunerna tillgodo. Vi bor inte alltid där vi är mantalsskrivna. Möjligheter till distansarbete gör att den som har flera bostäder bor allt längre perioder i sina fritidshus.
Den officiella befolkningsstatistiken missgynnar glesbygd och skärgårdskommuner. Statistiken styr vårt sätt att tänka och fördela resurser. I Småland har vi en allt växande sommarbefolkning som utgörs av utländska sommargäster. Dessa finns heller inte med i statistiken.
Från en kommunal horisont så ger fritidsboendet en fördel genom att butiker och hantverkare får ett underlag för sin verksamhet. Fritidsbebyggelse ger också kommunala kostnader för vägunderhåll, badplatser och annan kommunal service.
De flesta betalar inte kommunalskatt där man har sitt fritidsboende. På något sätt borde kommuner som tillhandahåller fritidsboende kompenseras på något sätt.
Det borde finnas någon form av skatt på alla fastigheter och som tillfaller den kommun där fastigheten finns.