Dålig inköpsdisciplin

Jag läste en webbartikel på Höglandsnytt med rubriken "Vetlanda tappar miljon i dålig inköpdisciplin".

Skattebetalarna i Vetlanda kommun förlorar runt 1 miljon kronor om året på att personal struntar i de upphandlingsavtal som inköpsavdelningen har träffat. Det konstaterar inköpsavdelningen i sin rapport om köptrohet. Man har tittat på priset på en speciell sorts produkt, som man har fått betala hos "väskdängare" och jämfört med vad man skulle fått betala hos företag man har skrivit ramavtal med. Ett exempel där kommunen fick betala 97.681 kronor medan en likvärdig produkt enligt ramavtalet skulle kostat 20.050 kronor. Det blev en onödig merkostnad på 77.631 kronor. Det finns fler exempel. Generellt kan man säga att köptroheten inom Vetlanda kommun är stor och man handlar på de avtal som finns.

Det känns skrämmande med de prisskillnader som anges i artikeln beroende på vilka företag man väljer att köpa hos. Det är lätt att ställa frågan är det likvärdiga produkter vi talar om. Som privatperson och som ägare till ett litet företag utan inköpsavtal inser jag att jag många gånger får betala ett högt pris för det jag köper.

Det är en själklarhet att kommunens anställda inte skall handla av "väskdängare" utan hålla sig till de inköpsavtal som finns. Det finns ett läge där jag tycker att man ibland borde frångå de stora inköpsavtalen. Det är att kunna handla från lokala företag i vissa situationer. De lokala företagen är viktiga som praktikplatser för vissa utbildningsprogram på gymnasiet. Då anser jag att det kan finnas anledning att skapa goda relationer mellan skolan och dessa företagen. En del i detta kan vara att ge möjlighet för skolan att i vissa fall också gynna dessa genom att göra inköp hos dem.