Svenska kyrkan har inte gett upp

Svenska kyrkan har inte gett upp är mitt svar med anledning av Leif Franssons insändare i Smålandposten den 27 mars om Svenska kyrkan.

Det är i församlingens gudstjänster och verksamheter som mötet mellan människor sker. Det är där den kristna gemenskapen finns.

I många församlingar prövas nya gudstjänstformer och nya verksamheter för att möta dagens människors förväntan och behov. Jag vill påstå att präster och förtroendevalda i de flesta församlingskyrkoråden är aktiva i arbetet med verksamheter för att med det kristna budskapet nå nya grupper av människor. Förutsättningarna varierar mellan församlingar, särskilt mellan stad och land.

Det prövas nya tider för gudstjänster. Det finns gudstjänster med nya teman, tex sinnesrogudstjänster, Taizégudstjänster, musikgudstjänster och andra gudstjänster som kanske bättre tilltalar de yngre än den traditionella ”11-gudstjänsten” på söndagen. Det finns nya former för konfirmandundervisning, tex i samarbete med idrottsförening. Det gäller att våga pröva nytt.

För en del församlingar är befolkningsomflyttningen ett större hot än att några församlingsbor aktivt begär utträde. En hel del landsbygdsförsamlingar har på 100 år fått en drastisk befolkningsminskning från kanske 1200 personer till 200 personer. Flyttningen från landet till staden fortsätter. Förutsättningarna för den kyrkliga verksamheten har därmed förändras.

Svenska kyrkan måste se över sin organisation för att möta samhällets ökade krav på personaladministration och ekonomiredovisningen. De flesta små enheter har inte förutsättningar för att sköta detta. Det är stiftets uppgift att se till att indelningen i församlingar och pastorat är ändamålsenlig.

Vi vet inget om framtiden men vi vet att framtiden kommer att vara annorlunda än idag.