Gemensamt nordiskt pantsystem önskvärt

Nordiska Rådet vill ha ett gemensamt pant- och retursystem i Norden. Under ett möte med svenska statssekreteraren Anders Flanking lade representanter från rådet fram nya beräkningar från Copenhagen Economics som visar att den nordiska modellen är samhällsekonomiskt lönsam. De nordiska miljöministrarna har fram till nu, avvisat modellen, eftersom de menar att modellen inte ger samhällsekonomisk nytta.

I Norden är vi vana vid att panta, och det är samhällsekonomiskt lönsamt att utnyttja recirkulering bättre än vad vi gör idag. I april 2013 har Copenhagen Economics gjort nya beräkningar som visar att om man ökar koldioxidpriset från 6 euro till 21 euro per ton, blir en nordisk samarbetsmodell samhällsekonomiskt lönsam. Om man dessutom ökar upp priset ytterligare till EU-nivå, 30 euro per ton, för att inte tala om de miljökostnader som Stern-rapporten hänvisar till, 65 euro per ton, stiger samhällsnyttan till en mycket hög nivå.

Om den tidigare analysen från Copenhagen Economics var ett argument för att avvisa Nordiska Rådets önskan, så kan de nordiska ländernas regeringar nu ha den omvända uppfattningen med utgångspunkt av den nya analysen. Det är viktigt att de nordiska miljöministrarna fortsätter diskussionen om ett gemensamt pantsystem. Bara från Tyskland till Danmark importeras det 1 miljard aluminiumburkar, det importeras också 200 miljoner burkar från Tyskland till Sverige, och 40 miljoner burkar från Estland till Finland. 9 av 10 burkar blir aldrig pantade.

Ett gemensamt pantsystem kan med fördel  inkludera avtal med Tyskland och Estland om gränshandel. Så länge vi inte har en gemensam lösning får vi lösa detta med avtal länderna emellan.

För miljöns skull så måste det till en lösning med pant på alla aluminiumburkar även de burkar som passerar en nationsgräns.