Inför kosmos

O Gud, genom ditt ord har du skapat världen. Av strålning vävde du henne i ett stycke. Från minsta partikel till vintergatornas omätliga horisonter är hon full av härlighet. I varje andetag jag drar pulserar ditt kosmos, o Gud. Du lät gravitationen, fastän osynlig, behärska all materia: vare sig jag går eller ligger verkar den i mig. Däri liknar den, som en skugga, din vishets Ande, som snabbare än ljuset går in i allt, skapar och uppehåller allt.

Och mig, människan, gav du förnuft och sinnen, förmåga att stava på din vishets tanke och njuta ditt världsallts poesi. O giv mig lovsångens ande, att jag med hela min varelse, med allt vad i mig är, må bejaka din skapelse och lovsjunga ditt underbara namn!