Beteendet på våra vägar

Hastigheten påstås idag vara största hotet mot våra liv. Trafikpolisen beskriver det så. Man till och med påstår att hastigheten är ett större problem än rattonykterheten. De nya hastighetskamerorna som satts upp utmed våra vägar höjs till skyarna och beskrivs som mycket lyckat, inte minst genom ökade statsintäkter för fortkörningsböterna.

Verkligheten ser vi i nyhetsartiklarna om de olyckor som inträffat under sommaren. Det är bara att öppna ögonen och konstatera viktiga faktorer som ouppmärksamhet och oerfarnas barnsliga lek i de olyckor som sker.

Vi har ett ansvar när vi sitter bakom ratten och det ansvaret har vi gentemot alla andra trafikanter. Vi måste veta vad vi gör och köra med marginaler.

Vad hjälper det att på de stora genomfartsvägarna bötfälla en bilist som kör något över tillåtna hastighetsgränsen när det i våra städer och samhällen är vanligt att unga killar kör i dubbla tillåtna hastigheten och är en stor fara för andra trafikanter.

Det är beteendet och attityden som skapar olyckorna och inte hastigheten. Trafikövervakningen måste få ändrad inriktning. Vi måste lyfta debatten från att handla om hastighet till att handla om vårt beteende på vägarna. I vart fall så länge polisen tror att långtradarchaufförer och handelsresande på E4:ans motorvägar är en större risk än ungdomar som tävlar på helgdagskvällar på väg till och från nöjestillställningar.